Till Cajsa

Ända sen fick lära känna dig har du gjort skillnad i mitt liv.
Att få lära känna dig är även det bästa som hänt mig.
Jag har aldrig haft ett såhär starkt band till någon annan förut.
Du har verkligen varit som en syster för mig och även som
den bästa vän jag alltid har önskat mig.
Nu har jag en syster, en bästa vän och en flickvän,
som alltid finns för mig när jag behöver och verkligen bryr sig om mig.
Om du ändå bara sku förstå hur lycklig jag är, som har dig.
Att jag hittade en så underbar person som dig
som får allt att kännas så rätt, känns helt magiskt.
Allting känns för bra för att vara sant.
Med dig kan jag ligga ner och inte göra någonting
och helt konstigt nog är det bästa jag vet, sålänge du är brevid mig.
Och sålänge jag är med dig spelar inget någon roll.
Allt detta känns som en dröm, och denhär drömmen får mig att må så bra.

Så jag hoppas..
Jag får dela varje dag med dig.

Jag hade dit hjärta i mina händer,
men jag klanta till det och lät det gå.
Jo jag minns det som igår, fast det är 3 år.
Förbannat vad jag var kär,
om jag ändå vore där.

(Men det gick som det gick)
Jag lät det gå, ända tills jag
förstått, vad jag kunnat fått.
Att det kanske sku blivit nått mellan oss.
Om jag bara fattat, vad jag kunnat fått
sku jag nog allt ha förstått.

När vi sågs, tog vi nåra bloss och vi pratade om oss.
Jag försökte få dig att förstå att jag missförstått.
Du var onåbar i allt jag sa.
Jag som trodde det sku bli bra.
Allt jag fick till svar var inge bra.
Jag blev tömd efter du sa att jag var glömd.

Kan inte förstå hur jag lät dig gå.
Synd att jag inte fatta vad jag kunnat fått
Då sku det antagligen blivit nått.

När jag såg dig häromdan,
när jag gick på stan.
Du såg på mig och sa nåra vänskapsord,
innan du vände dig bort.
Insåg då att jag blivit bortgjord.
Mina känslor kom ikapp mig.

Förbannat vad jag var kär,
om jag ändå vore där.

Jag saknar dig, och tyvärr kan jag inte förneka det.

Allt kändes helt underbart för en stund.

Ta hand om varandra

Det är som när man var liten och sku lära sig gå,
kanske gick lite vankligt i början men efter ett tag så funkade det,
gäller att inte förstora steg i början för då välter man omkull.
Som du säkert har märkt så håller jag på blir stor och jag kanske
skaffar eget snart, men just nu så känns det som byxorna är nåra nummer förstora för det. Sålänge får jag äta upp mig och bli större så jag klarar mig själv.
Tills dess jag blir mogen så får jag vara din "lilla kille"
och du min lilla mamma som får
TA HAND OM VARANDRA!

Skrev detta för ett bra tag sen är nog över ett år!

Skriver av mig

Vet att jag just kommit in i en jobbig period.
Och vet att jag kanske gjort val som jag kommer ångra i framtiden.
Men jag tänker inte älta detta mer.. Känns bara onödigt,
för jag kommer aldrig någonsin kunna ändra mig så det passar dig.
Och även om jag saknar dig visa stunder, så känns detta efter allt
som den ända lösningen.

Jag vet..

Jag vet att jag inte är varit den bästa i alla stunder
och jag vet att jag kanske inte ha gjort allt
jag kanske borde ha gjort och tvärtom
(ja du förstår va jag försöker säga)
Känner mig bara dum, jag vet att
jag borde ta mer tid åt dig.
För vad jag än gör så ser jag ju att du inte mår så bra.
Så mina tankar växlar runt och
just nu så förvirrar jag bara mig själv.