Jag hade dit hjärta i mina händer,
men jag klanta till det och lät det gå.
Jo jag minns det som igår, fast det är 3 år.
Förbannat vad jag var kär,
om jag ändå vore där.

(Men det gick som det gick)
Jag lät det gå, ända tills jag
förstått, vad jag kunnat fått.
Att det kanske sku blivit nått mellan oss.
Om jag bara fattat, vad jag kunnat fått
sku jag nog allt ha förstått.

När vi sågs, tog vi nåra bloss och vi pratade om oss.
Jag försökte få dig att förstå att jag missförstått.
Du var onåbar i allt jag sa.
Jag som trodde det sku bli bra.
Allt jag fick till svar var inge bra.
Jag blev tömd efter du sa att jag var glömd.

Kan inte förstå hur jag lät dig gå.
Synd att jag inte fatta vad jag kunnat fått
Då sku det antagligen blivit nått.

När jag såg dig häromdan,
när jag gick på stan.
Du såg på mig och sa nåra vänskapsord,
innan du vände dig bort.
Insåg då att jag blivit bortgjord.
Mina känslor kom ikapp mig.

Förbannat vad jag var kär,
om jag ändå vore där.

Jag saknar dig, och tyvärr kan jag inte förneka det.

Allt kändes helt underbart för en stund.

Ta hand om varandra

Det är som när man var liten och sku lära sig gå,
kanske gick lite vankligt i början men efter ett tag så funkade det,
gäller att inte förstora steg i början för då välter man omkull.
Som du säkert har märkt så håller jag på blir stor och jag kanske
skaffar eget snart, men just nu så känns det som byxorna är nåra nummer förstora för det. Sålänge får jag äta upp mig och bli större så jag klarar mig själv.
Tills dess jag blir mogen så får jag vara din "lilla kille"
och du min lilla mamma som får
TA HAND OM VARANDRA!

Skrev detta för ett bra tag sen är nog över ett år!