Skriver av mig.

Saknad efter nån.
Jag ligger i sängen och tänker om jag någonsin ska få känna
det samma igen som det du fick mig att känna.
Jag har börjat tveka på kärlek, man försöker igen och igen;
men alltid slutar det på samma sätt,
en saknad och stora sår.
　
Saknar
Jag saknar varje natt när du sov brevid mig,
jag låg och höll om dig och ville ha dig
så nära som bara va möjligt.
Jag var lycklig och om jag ska vara ärlig så tror
jag det var den gången jag varit som lyckligast
i hela mitt liv och en av dom få.
( "Ordet lycklig för mig är väldigt kraftigt" )
　
Rutiner
Rutinerna finns kvar i mig,
har väldigt stora behov att ha nån nära mig
och fortfarande svårt att kunna sova ensam.
　
Vill bort och förvirrad
Jag vill bort härifrån, jag känner att jag
behöver det för kunna bli mig själv igen.
Mitt riktiga jag kommer fram ibland
men han försvinner lika fort som det kom.
　
Varför..
Mår inte bra av att bo här längre.
Jag vill träffa dig nu, så jag kanske sku få en chans att få må bra igen.
För är less på att ha världens tråkigaste liv och antagligen därför allt dehär kom.