Mörkret

Jag har hamnat i en återvändsgränd.
Jag måste gå tillbaka och ta en annan väg.
Det är svårt att ta sig därifrån eftersom allt är så mörkt.
Att gå tillbaks för att vända om är jobbigt.
Rädd man är för nåt mer ska hända.
Man går utan att komma nån vart.
Man försöker men utan nån större framgång.
När man äntligen kommer därifrån så tar det inte länge innan man hamnar där igen. När allt känns som jobbigast att ta sig därifrån så kommer det tårar,
man tror att man är fast i mörkret förevigt.
Inget ljus som lyser upp livet.
Allt är så mörkt och allt är så ensamt.
Ingen saknar än man är så ensam ute i mörkret.
Nätter och dar går och ingenting blir ljusare.
Hjärtat gråter av sorg o allt förändras till rädsla
och allt blir bara mörkare och mörkare och till slut
blir allt kolsvart och man kan inte se framåt längre bara bakåt.
Man tänker hur man hamnade här och hur allt kunde bli såhär.
Nu finns det inget kvar och gå vidare för allt är redan förlorat.